Jag har lagat köttfarsgratæng, som blev riktigt god.
Första gången jag gjort det själv.

Så har vi druckit champagne, och firat slutet på mitt jobb, och starten på det nya.

Det har varit en fin kväll. Jag är så lättad över hur det kunde lösa sig, och att jag trots allt kunde sluta där på ett ganska snyggt sätt ändå..

Men jag kan också märka, skörheten, vad trött jag är mentalt efter allt som varit. Det har tagit hårt på mig, och det kommer ta tid att bli hel igen.

Ur: I skuggan av min döde halvbror.

Hon är 10 år gammal, när hon står upptryckt mot en vägg i skolen, av en jämnårig kille från klassen. Han tar styptag på henne, samtidigt som han knäar henne i magen, sedan släpper han sin ena hand om hennes hals och sticker den istället innanför hennes tröja, och släpper det han har i handen.

Små runda pappersbitar, från ett hålslag.

Flickan sparkar och försöker komma loss, bli fri. När killen från klassen, Johan heter han, släpper henne, skrattar han, och det virvlar runt små pappersbitar från henne, de singlar ner på den plastaktiga entremattan, och flickan skäms.

Hon går med tunga steg hem, ångesten som en klump i bröstet, den röda skolväskan dunkar taktfast till hennes steg där hon går.

Hon öppnar dörren till hemmet, en bävan inom henne. Hon stannar upp Innanför dörren, lyssnar, känner in. Ångesten som vilar över det lilla kedjehuset, ligger som en tung våt filt över det, och flickan vet, att hon aldrig vet vad det är hon möter när hon kommer hem, och ytterdorren slår igen bakom henne.

Senare, om kvällen, de sitter I den rostfärgade soffan, flickan och hennes mor, sida vid sida. De bruna gobelängmönstrade tapeterna på väggarna, persiennerna snett vinklade ut mot gatan.

Modern pratar med någon i telefonen, säger att allt är bra, de har haft en fin kväll. Hon lägger på, flickan tar sats, tänker på allt det hon vill säga, att det inte alls har varit en fin kväll. Hur hon har suttit där så nära sin mor, med ångesten rivandes i bröstet, och klumpen i halsen som aldrig vill försvinna. De små pappersbitarna, runda bittesmå, som föll ut från hennes kläder, och hon tar sats, prövar verkligen att säga någonting, men orden som kommer ut från hennes mun är stumma, de blir bara till ett tyst skri. Hon öppnar och stänger munnen, men ingenting hörs. Bara hjärtat som hamrar på insidan av bröstkorgen, och klumpen i halsen. Så är ögonblicket förbi.

Hennes mor så nära, men ändå så långt borta..

#sorg mobbing dysfunktionell #iskugganavminbror #uppvaxtmedsjukmor #psykisksjukmamma #ångest

Så löste det sig genom att jag tar semester resterande av tiden, redan från imorgon.
Jamen, det finns trots allt en Gud ändå.
Jag är så lycklig, min tacksamhet över att slippa gå tillbaka dit igen, den är enorm och den saknar gränser ;)

Vad gör det att det regnar och är grått ute, när solen lyser inuti mig igen..

Efter att ha prövat ringa min chef, för att säga att jag kan komma på jobb igen, men utan att hon svarar, mailade jag att jag önskar fortsatt nedsatt tid (enligt läkarens rekommendation i mitt läkarintyg, )och aftenvagt, om det är möjligt?

Så får jag till svar:
Att jag ska komma in I dagvagten imorgon 7-16 så ska vi prata om de tider som blir bäst för både företaget och mig...

Känns sådär, och så starta med 7-16 och 3 timmars supervision.
Känns inte som att jag kommer sova en sekund inatt. Jag har redan ont I huvdet och magen..

Vad ska jag göra??

Efter en helt okej och vanlig dag, säger vi godnat strax.

Jag har läst farmakologi och medicin, gått tur med Zavannah, och sen lagat aftensmad sammen med min kæreste.

Kloka ord.

Sweet Dreams og på Gensyn.

Sov till klockan åtta. Hade lugnt kunnat sova längre, men Zavannah skulle ut, inte för att hon påkallat det, men för att jag visste att det var ca 9 timmar sedan hon sist var ute.

Satt och drack morgonkaffet när jag fick ett sms från min Dansklärare, och jag insåg att jag glömt vår avtalade tid idag.

Men alltså, hon är bara så fantastisk, så hon sa 'kör bara, så väntar jag', trots att det tar mig ca 30 minuter dit med bil.

Så blev det i alla fall, undervisning idag, och det är jag så glad för.

När jag kom hem, tog jag Zavannah på en promenad, och min kæreste, han hade åkt till båten.

Vi har det så fint tillsammans, men helt ärligt, så uppskattar jag otroligt mycket när jag får lite ensamtid, som idag, det har jag behov för..

Det blev en trevlig kväll igår, och jag kände mig inte utanför.
God mat och vin, men till min besvikelse började jag känna mig trött redan vid 22, så när klockan var halv tolv, körde vi hem och gick I säng

Idag har vi varit på båten. Ja vi är där fortfarande.
Högtryckstvättar, båten, och gör henne klar till att inom kort få ny färg på däcket, för hon är väldigt sliten..

Zavannah har fått en räddningsväst, med en hajfena på ryggen, jag bara dör sötdöden när jag ser henne i den..

Vi turas om med högtryckstvätten, och så går vi in och värmer oss emellanåt. Inne I båten är det 25 grader, helt underbart.

När vi är klara ska i äta sushi på Mr Mu i Holbæk. Bästa sushi..

Vi hade en fin dag på båten igår. Fick ordnat massor av ting, och instrumentpanelen till den nya motorn, har mannen satt på plats idag.

Vi startade den, motorn, bara för att stå där på kajen och se när den spottade ut kylvattnet så fint, och det där härliga ljudet som uppstår från en marindiesel, när allting bara kör.

Vi stod där på kajen, och smilede till varandra, I en sorts samförståelse, två glada seglare emellan..

Jag gick en tur, en ganska lång utmed havet, med Zavannah. Plötsligt gick hon bara rakt ut I havet och började simma, så långt flexikopplet tilladt..

Efter det var hon helt såld på vattnet, hon hoppade på stenar, sprang och hoppade i vattenbrynet, grävde i sanden, ja hon var helt till sig av lycka.

När jag gick morgonrundan här hemma, var det någon som hade påskpyntat så fint med ägg.

Ikväll ska vi bort till vänner. Ursprungligt mannens vänner, men jag tror de kan bli mina också, med tiden.

Jag är lite spänd på hur de kommer vara Ikväll, för någon gång när jag varit där har de pratat lika mycket till mig som till mannen, medans andra gånger har jag faktiskt känt mig utanför då de bara pratat med varandra och inte inviteret mig, som kan vara lite blyg, i samtalet.

Men nu är jag också bättre på danskan, och jag har en helt annan säkerhet i mig själv, så det ser jag fram emot.

Glad Påsk