Morgon...

Zaray sträcker njutningsfullt ut sig i gräset.

Det blåser hårda vindar, har gjort hela natten.
Njuter i solen en stund innan jobbet.

Zaray har kommit på hur man går ner för trappan från sovloftet idag.
Jag lyfte säkert ner henne fyra gånger och hon bara gick tillbaka upp dit på en gång, så tillslut lät jag det vara, och efter en timme kom hon ner själv, lugnt, fint och stolt som få.

Inatt ska jag för första gången sen hundarna kom, och typ det tagit slut med E, sova i min härliga dubbelsäng på sovloftet igen
Känns lite märkligt ensamt då ingen av alla hundarna gör det minsta anspråk på att vilja hålla mig sällskap, så jag ligger här i mörkret i min ensamhet och känner vinden som fläktar från det lilla fönstret som står på glänt

Jag har även gått i skogen med Aussierna.

Och så har jag miljötränat Zoe lite.

Och hon har ätit glass..

Inte orkat skriva så mycket på sistone. Fullt upp med hundar, jobb och min enorma trötthet som nu äntligen börjar ge med sig lite med medicinerna jag fått.

Jobb till tolv idag och sen ledigt till imorgon kväll.
Jag har haft ett elände på nätterna och tröttheten har varit mördande på dagarna.
Men nu med bricanylen orkar jag betydligt mer än jag gjort på länge.

Zaray min vackra håriga pälskling, med den lite vemodiga uppsynen och ett hjärta så fullt av kärlek.

Idag är hon fem månader.

Zoe och Neah.

Jag sitter trött och med en antydan till huvudvärk i skuggan under tak på min uteplats. Ännu en natt med värdelös sömn. Trots en halv sömntablett och en påtaglig trötthet, kunde jag inte sova på grund av halsen som kliade något överjävligt, och det kändes som om jag skulle kvävas av allt slem i luftrören.

Börjar allvarligt fundera på om jag är allergisk mot någonting i huset.

Till slut mer eller mindre satt jag upp och halvsov mig genom natten.

Sam kom hem på lite lunch.

Neah sitter och spanar, inväntar det ögonblick jag inte ser henne så hon kan skälla på och jaga katten.

Mitt ök till bil är hjälpligt uppstädad.

Och dessa tre väntade på mig när jag kom hem från en tur till djuraffären med Zoe.
Zoe fick ben, massor av kärlek från de vi mötte, och en piggelin. Hon skällde på lite lastbilar, en tankstation och en hund som skällde på avstånd.

Noah är snäll med Sam och Zaray likaså. Zoe är rätt ointresserad av katterna, det är mest deras mat som hägrar.

Zaray fick fullskalig panik idag när jag försökte få med henne i bilen, och jag inser att detta är inget som tycks gå över med tiden, utan detta är ett problem som jag liksom med Becky måste jobba på.

Zaray min älskade skugga, min livvakt och stora kärlek.

Hon är aldrig längre bort från mig än tätt intill, framför, bakom, vid min sida eller under den stol jag för tillfället sitter på.

Igår somnade jag på gräsmattan en stund i solen, och när jag vaknade till, låg hon såklart där. (nyvaken, kisandes och allmänt förvirrad när jag försökte ta en bild på hur gulligt hon låg där bredvid mig:)

Och igår när jag drabbades av akut magsmärta när vi var ute och gick, men fick avbryta och gå hem, sen dess har hon inte släppt mig ur sikte en sekund, hon har troget vilat med huvudet över mina ben i soffan, och på natten när jag satt på toan, satt hon också där, precis utanför och med den stora nosen in genom dörrsprringan, och de vackra ögonen stadigt fästa på mig.

Sitter jag i fåtöljen ute och läser en bok. Var är Zaray?

Hon är någonting alldeles speciellt, mer än så, hon går inte att beskriva med ord, hon är överjordisk, en väldigt speciell själ.

Idag känner jag mig som om jag blivit överkörd av ett tåg, och fan trot om det inte backade tillbaka också igen..
Men lite zoegas ska väl få fart på mig igen, men förhoppningsvis inte magen...

En mil i skog och mark, läkande helande, bara intryck av natur och djur, vilsamt för hjärnan.

En promenad själv med dessa två. Återigen över förväntan bra, både lösa och i koppel. Kände förnöjsamheten sprida sig i kroppen.

Varmt, över 20 grader fast det var kväll och klockan mer än sju.

En liten bäck att doppa tassarna i.

Sen promenad med dessa två.. Neah my Sweet, lydig som få och lös.

Och efter det, en bok och ett glas rose ute i den ljumma kvällen.

Jag är hemma sjuk idag. Känner mig helt utslagen, dränerad på energi intill absoluta bristningsgränsen.

Hundarna ser också rätt utslagna ut.

Blå himmel, luften är varm, lätta moln, och en svag bris blåser ljumma vindar i mitt ansikte.

Samla energi, återhämtning. Balans, det där jag har så svårt för. Allt eller inget..

Igår. Jag hade som ett band av smärta i skallen, från där bommen en gång träffade mig i huvudet, och ända ner till nacken.
Jag hade svårt att hålla ihop, hålla samman, jag tappade namn och tiden försvann, försökte klamra mig fast, behålla greppet, en sista kraftansträngning, upp över ytan och sen få vila lite, på rygg i den varma sanden.