Tidig morgon, 0615, jag sitter i bilen på väg till jobbet.
Solen lyser in genom den spruckna vindrutan, ett prisma som gnistrar likt ljusblixtar, och bländar mig så det gör ont i ögonen, och stundtals är nästintill omöjligt att se något.

Grusvägen är hal, Skodan slirar och kanar hit och dit, och det är märkbart svårt att hålla mig kvar på den nygrusade, jordade och av skyfall leriga vägen.

Varningslampan om motorns temperatur lyser ilsket rött mot mig på instrumentpanelen, och larmar uppfordrande med ett gällt ljud. Blinkar och piper, och jag skruvar upp musiken tills jag inte hör den längre.

Jag är glad, gladare än gladare än gladast. :)
Har en fin dag på jobbet, många skratt med härliga kollegor, och så längtan, den ständiga längtan hem till hundarna och tillvaron med dem.

Jag är fri, fri och befriad från allt som tyngt mig, jobbiga relationer, negativa tankar. Kvar finns bara glädjen, och tilliten, kärleken och livet självt.

Min dotter och jag äter pizza, solen lyser och gör allting vackert. Imorgon är jag ledig och ikväll ska vi kolla film tillsammans, hon jag och alla hundarna.

Min dotter har tagit hand om dem, ensam från 06 till 16, hon är duktig och hundarna älskar henne.