Kollade min Instagram, långt tillbaka och fann denna. Log en smula och kände att mycket har hänt sen dess och min inställning till människor i allmänhet är mycket bättre, men överlag föredrar jag ändå helst djuren, och då särskilt hundarna.

Zoe har gått rakt in i mitt hjärta, det tog inte ens en dag. Det är något med mig och den typen av hundar som är något alldeles särskilt, som inte kan förklaras med ord.

Dessa coola, självständiga, lugna hundar, men med mycket skärpa och där dess flock är det viktigaste i världen, och de försvarar den med sitt liv om så behövs.

Här tränat vi socialisering, och jag har inte kommit ihåg och fråga svärdotter om hon vill hängas ut på bild här, så därför blurrar jag så länge.

Zoe tröttnade efter ett tag då intresset för dem från omgivningen var svalt, och istället lade hon sig att sova.

Finaste Neah och Zoe. Neah har tagit över Lillys roll och hon leker och fostrar Zoe.

En fin dag har vi haft, med sol, men isande kallt.

Zoe sov från 23-05, en snabb rastning på gården, sen sov vi vidare till sju, då larmet jag glömt stänga av på mobilen ringde och vi allihop yrvaket undrade vad det var för oväsen.

Sitter ute i solen nu, Zoe har lagt sig, och sover tättintill.

Ledig dag för mig, känner tröttheten, över allting som varit sista halvåret i mitt liv, som ett ok över mina axlar.
Men jag är glad ändå, tillfreds och välmående, men trött.