Vaknar strax innan nio idag. E ligger på rygg bredvid mig, intrasslad i täcket och sover avslappnat.
Det har redan blivit en vana, att somna nära, vakna nära.

Zoegas och Den tunna blå linjen, den går rakt in i hjärtat på mig, länge sen jag sett något som berört mig så, sen löparskor på.

Fåglarna kvittrar, sju plusgrader, vårsolen i ögonen och jag känner livet i varje steg.

E har lagat omelett när jag kommer tillbaka, och vi äter innan jag sätter mig i bilen.

Sen jobbet, kväll igen.