Hundpromenad i solsken, 11 plusgrader och vårkänslor, på riktigt. Ville bara sätta mig ner på en mossig stubbe i skogen och ha min kaffetermos med mig.

Sen löparskorna på, varma vindar mot mitt ansikte, bara grusvägar, dunkla skogsstigar och jag flög fram, fötterna ständigt en bit ovanför marken.

När jag kom tillbaka satt hönsen ute och solade. Även de tycks ha drabbats av vårkänslor.

När mörkret föll och kvällen infann sig, klättrade jag upp på taket. Kvällen var varm, ljum på något vis med sina 11 grader. Jag hörde vinden, och på avstånd lät det nästan som havet, och i mitt sinne befann jag mig på en klippa vid havet, ensam på en ö i mörkret.

Vaknar strax innan larmet ringer, någon minut före, som alltid.
Noah sover i soffan, Neah är i det andra huset. Ett märkligt lugn vilar över allting.

Släpper ut Noah , går till det andra huset och släpper ut Neah.
Ger katterna mat, släpper ut hönsen och väntar på att kaffet ska rinna ner. Min dag har börjat.