Regnet föll och gjorde vägen till en isbana. Jag hann en kilometer på den smala grusvägen, sen fick jag ett möte med en lastbil.
Bara att snällt backa tillbaka 1 km innan vi kunde mötas och han passerade mig. Bilen kanade och gled på isen, men det gick bra till sist ändå.

Den lite större, men fortfarande smala och väldigt kurviga landsvägen som är sista 6 km fram till E4, var om möjligt i ännu sämre skick. Isvallar, vatten på is och sörja.
Det gällde att köra tillräckligt fort för att komma upp för backarna, men inte så fort att du sen åker rakt fram i kurvorna. En spännande balansgång.

E4 gick bättre, tills jag körde om en lastbil och fick lätt vattenplaning på grund av allt regnande som skapat stora vattenansamlingar på vägbanan. Fick styr på bilen igen och resten av den vägen gick bra.

Sen kom vi in på småvägarna igen, och nu var det ännu isigare och halare. Jag körde kring 40km/h när plötsligt hemtjänsten kom i en kurva i hyfsad fart, och rakt emot mig och mitt på vägen.
Jag insåg att vi skulle fronta, och fattade ett blixtsnabbt beslut, vred på ratten och körde av vägen, och som i slowmotion ser jag den andra bilen kana mot mig och jag tänker att han kommer köra in i min sida, jag hinner inte undan, sen tar de stopp i en snödriva.

Märkligt nog klarar vi oss undan, och trots halkan och modden lyckas jag backa ut min bil på vägen igen. Jag vevar ner rutan på min bil för att prata med hemtjänsten som ber om ursäkt och frågar hur de gick.
Bortsett från att jag blev lite rädd en millisekund, och den känslan sitter kvar i kroppen, rycker jag på axlarna, säger att det är lugnt och kör vidare.

God morgon!
Svårt att vakna idag, trots bra sömn.
Regnet faller utanför mitt fönster, och av snön syns snart inte ett spår.

Två aussie trängs bredvid mig på soffan. De ligger så tätt att det ser ut som en hund, inte två.

Noah igår.
Vi ska till Helsingborg idag, vaccination hos veterinären.

Det är nog inte för inte mina vänner och bekanta, samt familj kallar Noah för flumhund, haschare och lite tjuren Ferdinand på det.
Se bara och njut av bilderna jag nyss tog på honom :))

Förlåt Noah men du ser faktiskt lite retard ut.

Lilla söta Neah poserar snällt.

Vi har precis kommit in efter en promenad i snöslask och modd när regnet nu faller över Skånebygden.

#skåne #australienshepherd #flumhund #hascharen #aussie

Är i Helsingborg med sonen som skjutsat mig. Har ett ögonläkarbesök hos specialist.

Funderar lite på denna skylt. Stoppförbud. Ska man då kliva av i farten, eller?

Neah igår. Allra sötaste..

Jag körde James hem från jobbet ikväll. Sonens sambos gamla bil, utan fungerande torkare och ingen spolarvätska, med halvdana allrounddäck, varken sommar eller vinterdäck.

På dagtid gick det bra, men sen på kvällen hem, i mörkret och med temperaturen runt nollan blev det riktigt obehagligt.
Mycket tung trafik på E4 ikväll
Jag satte fart på de gamla öket och körde om varenda lastbil för att slippa riskera att få min ruta igensatt.

Efter bara någon km började det snöa, rejält och körbanan blev moddig och hal, så jag tvingades sänka farten från 120 till strax under 100. Jag såg mindre och mindre genom vindrutan, och till slut lade jag mig bakom en personbil, tog rygg på han och höll blicken fäst på de röda baklyktorna, som en livboj i mörkret.

Tyvärr började framförvarande bil köra långsammare och långsammare i takt med att snöandet bara tilltog, och helt plötsligt kommer tre lastbilar och dundrar förbi i vänsterfilen, och drar upp så mycket skit på min ruta att jag faktiskt inte ser något alls.

Jag blir rädd men samlad, och bromsar in försiktigt, sätter på varningsblinkers och kör lite på känn så långt åt höger jag bara kan, men utan att stanna. Stanna på motorvägen i snökaos och mörker är som att be om en olycka.
Jag lutar mig tvärsöver sätet på passagerarsidan, och lyckas se lite genom vindrutan där, en minimal fläck och jag ser till min stora lättnad avfarten från motorvägen, och jag svänger av.

Bilderna är från småvägarna hem efter E4. Det var halt och jäkligt, James gled och slirade över vägen, jag körde så fort det var möjligt utan att kana av vägen, samtidigt som jag inte ville stanna heller och riskera att fastna i någon backe.
Fick ett möte av en timmerbil och jag skrek inombords, tänkte att nu kör jag fast i snömodden och kanar ner i diket, men nejdå, James höll sig på vägen, och tur att vi inte mötte den på de sista 2kilometrarna hem för där går inte att mötas, där måste någon backa..

Äntligen hemma i alla fall och i sällskap av Neah och Noah, under en filt på soffan och lite Walking dead.

Vaknar med en känsla av att det är kallt inne. Det är något med luften jag andas. Lämnar den sköna sängvärmen och går ner.
14 grader inne, - 8 ute. Ännu en sån dag alltså. Måste försöka lösa installationen av kaminen snart. Verkligen.

Hundarna fryser inte, de tycker om snö och kyla, mer än något annat. Det kommer min sarplaninac också göra framöver. Det är en väldigt tålig hund.

Jag och Neah igår, på en lite udda bild :))
. Idag väntar två jobb på mig. Ska bara, samla lite kraft först.

Idag har E åkt hem, efter nästan tre veckor tillsammans här hos mig. Vi har haft fina dagar tillsammans, trots covid, och nu är alla återställda och livet återgår till det normala igen.

Jag har reserverat, lagt handpenning på en sarplaninacvalp, en tik till sommaren. Jag har kontakt med en uppfödare i Serbien som verkar väldigt seriös och har fina hundar, så det blir en import därifrån.

Tyvärr är det lite krångligare med import från Serbien gentemot andra EUländer, så jag har lite att ta tag i och kolla upp, även om uppfödaren givetvis har full koll på och följer alla regler, men det kommer tyvärr innebära att jag inte kommer kunna få hem henne redan vid 8 veckor.

Fortsatt vintrigt och minusgrader, även om det har gått från gårdagens - 9 till bara - 2 idag.

Min gamla gatuhund Lucky. 12 år gammal.
#importerahund #sarplaninac #hundfrånserbien #skånevinter

God morgon till isande - 8 grader ute och sol. Vackert som ett vykort, men en aning för kallt för min smak.

Noah bor tillfälligt i sonens hus, då han flera gånger slagits med Es schäfer, och sist uppstod blodvite, om än ytligt, men ändå.

Det är Noah som är kaxig och inte backar för en äldre och betydligt mer ranghög hane.

Igår kväll gick vi ut i skogen när mörkret redan fallit för länge sedan. Hundarna sprang lösa, snön gick upp till bringan på Neah.
Inbäddade i ett vitt sagolandskap pulsade vi fram, stannade sen längst ut i ingenstans och förblev andäktigt ståendes där mellan stammarna och den stjärnklara natthimlen.

Då plötsligt, som från ingenstans kom en blixt från klar himmel över oss. Vi såg på varandra, förvånade och förundrade. Då kommer en blixt till, sedan inget mer.

Vi gick hem i vinternatten, uppfyllda av någonting överjordiskt magiskt.