Känslan när man kommer hem och har lyckats rädda soffan från att bli massakrerad av hundarna de få timmar man är borta och de ensamma hemma, men möts istället av det här

De har lyckats öppna den tröga dörren till tvättstugan och bitit sönder en av fåtöljerna som katterna älskar att sova i.

Lucky, den numer enda av mina gamla hundar som fortfarande lever, skulle aldrig göra så. Han har aldrig bitit sönder någonting i hela sitt liv..

Jag och Sonen städade hönshuset på eftermiddagen, lade in ny halm och skurade med såpa. Det känns riktigt bra efteråt. Efter en ruggningsperiod har de nu börjat lägga ägg igen dessutom.

God morgon!
Kärlek till sin partner är fantastiskt, omvälvande, euforiskt, passionerat, uppslukande och helt jäkla underbart. Det kan hålla resten av livet, eller stanna vid en passionerad men flyktig relation. Kort sagt, det kan bli vad som helst av det egentligen..

Men så har vi vänskap. En åkta vän som alltid finns där vid din sida, genom allt. Det är en helt annan sorts kärlek, och just en sån vän har jag, och henne håller jag hårt i.

En mugg kaffe intagen, solen på väg att ta sig igenom molnen idag, och ett helt annat ljus sprider sig i rummet.

Fann dessa rader på Facebook i en grupp där. Jag pratar ofta med min bästa vän, om vikten av att alltid vara sann mot sig själv.

Hundarna med mig i soffan, framför serien La casa de papel. Riktigt bra serie tycker jag.

På fredag kommer min kärlek hit över helgen. Längtar en aning...

Idag har jag kört fram och tillbaka till Örkelljunga inte mindre än fyra gånger, och nu är både dotter och min killes bil hemma igen.

Dessa två har fått två promenader som vanligt, den senaste nu i mörkret. Noah tappade bort mig och Neah, gick hem en sväng och kom sen och mötte oss när vi var nästan hemma. Som tur är, är det bara 50 meter smal grusväg som han gick själv hem från skogen. Liten påkörningsrisk..

Sam och Saga i en fåtölj i min tvättstuga. Alla tre katterna ligger ofta där och sover tillsammans och det där musproblemet jag hade förut, det är ett minne blott. :)

Stella och Sam. Mor och son alltså.. :)

God morgon!
Sju ringde larmet och det var dags att ta min pojkväns bil och köra den till verkstan i Örkelljunga. Själv är han hemma hos sig med sitt barn, och har inte möjligheten att lämna den.

Efter det var det bara och vända, hämta dottern och köra en sväng till, och lämna henne på daglig verksamhet.

Hundarna igår när vi lagt oss. Så söta..

Lite frukost intagen och nu ska hundarna ut på promenad.

Jag har precis kommit in från skogen och mörkret, jag och hundarna i regnet, blåsten och den milda luften. Ljuset från ficklampan som reflekterades mot de mörka stammarna, vinden som rufsade om mitt hår, knastret av grusväg och sedan den mjuka mossan, regnet mot mitt ansikte, känslan av att vara närvarande, så levande, fullt ut.

Bilderna är från morgonens promenad. Jag har börjat gå två gånger om dagen med dem istället för en riktigt lång promenad, och det har gett en väldigt bra effekt, de är mer nöjda och har inte bitit sönder någonting på sistone.

Katterna mår fint de också.

Sam har äntligen fattat att man gör sina behov utomhus och inte överallt inne i huset, typ sängen, soffan, tvättmaskinen, badrumsmattan. Han är lite trög faktiskt, lite efter tror jag, Saga fattade för länge sedan.

Jag jobbar på och trivs riktigt bra, både som undersköterska och med jobben på egna företaget.

Jag har haft en välbehövlig paus från skrivandet, landat lite i verkligheten, ständigt närvarande i nuet.
Med min kärlek är det fortsatt bra, och till helgen kommer Liten Husse hit en vecka då han har distansundervisning i skolan var tredje vecka. Och sist men inte minst, min finaste älskade vän är det också bra med.

Och lite ljus även på Sam och Neah då också..

Det går fortsatt jättebra med katterna och hundarna. Har haft lite problem att få Sam att förstå att man uträttar sina behov utomhus, men nu tror jag att han fattat.
Saga förstod på en gång..

Noah är kär i Saga. :)
Fick jobb idag, 13-21, perfekt..