Strax efter 12 idag tog hon sitt sista andetag, och klivet över regnbågsbron, omgiven av all den kärlek och de människor som funnits med henne från början.

Allting gick väldigt fridfullt tillväga, sådär som man verkligen önskar, i den svåraste av hundägandets stunder.
Hon somnade med huvudet i mitt knä, och tårarna som droppade ner på hennes päls samtidigt som hon släppte taget om livet i den här världen.

Det är min dotter på alla bilderna tillsammans med Lilly.

Åtta år fick vi tillsammans, och 12 år blev hon.
Vi har delat så många stunder hon och jag, jag kan fortfarande höra ekot av hennes skall där ute på däck, på mitt skepp när vi bodde på Muskö, och hon vaktade båten.

Alla turer i skogen, alla seglatser, nya möten, främmande platser. Jag ser henne efter en snöig vinterdag, ligga i fåtöljen och sova framför kaminen, och en annan springandes på Gärdet i Stockholm efter en dag på jobbet med mig.

Nu springer du någon annanstans, utan mig, jag hoppas du är lika lycklig där som du alltid varit i det här livet.
Vila i frid älskade Lilly.