Hässleholm gick bra, sen blev det viloläge på soffan och serien Big little lies när jag kom hem.

Lilly kom in och gjorde mig sällskap, när inte Stella var inne, för de två kommer inte överens och det beror på Lilly.

Alla är rätt trötta idag. Jag också, men ska snart åka och jobba, ett kort pass på bara fem timmar.

Tidig morgon, regn, och åskan dundrar utanför mitt fönster.

Natten har varit stökig, hundarna har turats om att kräkas och Neah har hoppat upp och ner i min säng, oroligt, med blöta tassar och dreglet droppandes från nosen.
Synd om mig som inte fått sova, men mest synd om mina hundar som inte mår bra.

Nu ska jag till Hässleholm..

En hyfsad dag. Har fått gjort en del hemma, både inne och ute, men hundpromenader har vi hoppat över idag.

Efter det ANDRA(Har inte orkat skriva om det första) otrevliga påhoppet i torsdags, på ytterligare ett av mina ställen jag vanligtvis brukar gå på, har jag helt tappat lusten till promenader här i omgivningarna, och om man inte vill gå bara på vägen, börjar det inte finnas många alternativ kvar.

Jag ska ta tag i det, samla ihop mig lite bara, och sen börja leta nya stråk. Jag planerar också för att framöver köpa ett litet torp i smålandsskogarna, utanför Kalmar, ödsligt och ensligt beläget, tillsammans med min bästa vän. Det ger nya oanade möjligheter, en fristad, men jag har kvar mitt hem här också såklart.

Hundarna har dragkamp om bollen. Kan man kalla dem kamphundar då? :))

Hundarna har börjat väcka upp mig redan vid sjutiden på morgnarna, men det gör inget, jag somnar ofta redan vid elva nu när mörkret lägger sig utanför mitt fönster allt tidigare om kvällarna.

Igår röjde jag ur bastun, som givetvis blivit lite av ett förråd under sommaren, och sen avslutade jag min dag med ett bastubad.
Underbart, det är bara den där badtunnan utanför som fattas :))

Neah och jag i soffan, jag med mitt morgonkaffe och hon fick ett ben.

Magen är äntligen bättre, men helt okej känner jag mig inte ändå. Det är något i kroppen som inte är riktigt bra, lite huvudvärk till och från, och en allmän sjukdomskänsla i kroppen som kommer och går under dagen. Jag ger det några dagar att gå över och hoppas det inte är något från alla fästingbett jag fått i sommar. Har haft borrelia en gång innan..

Annars har jag börjat jobba, 50% och det känns riktigt bra. Dock inte i den här kommunen utan nästan 4 mil bort, och det var ett medvetet val, som jag är väldigt glad över att jag tog.

Lastade in Noah i bilen och körde till Markaryd. Där är människorna betydligt trevligare än här.

Vackert är det också, och vi hade en härlig promenad och ett hundmöte med en trevlig kvinna som jag pratade en liten stund med.

#markaryd #aussie #trevligaremänniskor #sjöarundorna

Vem kan motstå denna ljuvliga lilla varelse? Denna glädjespridare, som känner av och känner in, och som ligger rätt intill om natten när jag känner mig vilsen, och med sin närhet jagar hon oron på flykten och hennes lugn lägger sig över mig som ett täcke, och när jag vaknar, känns allting bra igen.

Idag har jag en del saker att ta tag i, en del som jag gruvar mig en aning inför, men när det är gjort kommer det kännas bra.

Igår var en både bra och dålig dag.
Bra för att jag gick mitt andra pass på jobbet, träffade många trevliga människor och det kändes så kul att vara tillbaka i jobb igen.

Dåligt var att magen krånglade igen, först natten innan jag skulle upp och börja sju, och sedan på morgonen. Så en stund var det väldigt osäkert om jag skulle kunna ta mig till jobbet överhuvudtaget, men jag lyckades, mot alla odds, men det blev en hel dag utan att knappt våga äta och inte dricka något. Jag petade försiktigt i maten, och åt några små tuggor bara.

(Fina jeans jag fick i ett paket igår av min bff) Tusen tack.

Så igår kväll vid sjutiden på kvällen, väntade två hundar på mig och sin promenad. Den slutade inte lyckligt. Jag åkte till vad jag nu i snart 1,5 år har trott var mitt paradis på jorden, släppte hundarna som busade glatt, hörde plötsligt ljudet av en traktor i skogen, kallade in hundarna och kopplade dem, ställde mig vid sidan av stigen och vinkade glatt åt mannen i traktorn som stannade maskinen, öppnade rutan och skrek åt mig att detta var hans mark, här hade jag absolut inget att göra och definitivt ingen tillåtelse att släppa mina hundar. Började ifrågasätta var jag bor och varför jag var här.

Jag blev så snopen av denna vrede har spydde ut över mig, att jag först inte fick fram ett ljud, och han bara fortsatte gapa i samma otrevliga ton, sen satt han demonstrativt kvar i traktorn, stirrade på mig och vägrade åka därifrån.

Jag sa att du kan ta och åka härifrån nu, mina hundar är kopplade och jag ska gå till min bil nu. Han satt kvar och stirrade på mig, skakade sen på huvudet och körde därifrån.

Så  fruktansvärt otrevligt, och det är andra gången en sk markägare här i Skånes fagerhult hoppar på mig utan att jag har vare sig stört, eller misskött mig på något sätt. Jag har full koll på mina hundar, de är lydiga och fina, har aldrig rusat fram till någon eller ställt till med någonting.

Jag var lite ledsen igår, min idyll här omkring börjar få sig lite törnar, men det ska ändå inte fortsättningsvis få definiera min tillvaro. 

Men nu ska jag sätta mig i bilen och köra till Helsingborg för att kolla på ett eventuellt jobb för företaget.

Ängelholm idag, och sen, ut i skogen, med en hund i taget då Neah har börjat komma in i sitt första löp.

Med solen som värmde, och alla skogens dofter, så klara just idag, himlen så ovanligt blå och en alldeles närvarande känsla i nuet, gick vi drygt en mil idag, sammanlagt.

Jag är på väg att börja jobba igen. Efter 1,5 år är tiden inne nu, och det känns väldigt bra. Jag blev väldigt illa åtgången när det som jag råkade ut för, hände, och jag har en bit kvar fortfarande, till fulländning, men jag har kommit långt redan nu, och det här är ytterligare ett steg i rätt riktning.

Skogen, ja hela den fantastiska miljön här, all hjälpen jag fått genom samtal, insikter, och olika KBTbehandlingar, mina älskade fyrbenta, min vackraste Grånos, den gamla rottisen, RIP, och senare aussierna, alla har de bidragit till min läkning. Min alldeles underbara familj, mina fantastiska barn. Och så sist men inte minst, min finaste vän, min själsfrände och spegelbild i så mycket, alltid vid min sida, genom eld och vatten, i mörker och ljus, himmel och helvete, fortfarande vid min sida, allt sedan den där första dagen, där vi möttes i kaos. Jag älskar dej till stjärnorna och tillbaka.

Jag känner en tacksamhet idag som är svår att sätta ord på, för 1,5 år sedan var det långt ifrån självklart att jag skulle få uppleva den här dagen.

Tack är ett alldeles för litet ord, egentligen. All min Kärlek till dessa fantastiska själar som är en del av anledningen till att jag sitter här idag och skriver detta.

#kärlek #livsglädje #livettillbaka #kbt #emdr #fråntrasigtillhel #minlivsresa #överjordiskvänskap