Hettan är i det närmaste olidlig, i vart fall när man sitter i en bil, även om den har AC, och sen måste vistas i en liten stad mellan heta huskroppar där luften står stilla, och den gassande solen är omöjlig att undkomma.

Den tilltänkta restaurangen hade, som så många andra liknande ställen, måndagsstängt, och snopna tvingades vi promenera runt och leta efter något öppet, med viss tidsnöd, innan sonens tåg mot Stockholm avgår.

Vi fann en kompromiss, en liten libanesisk restaurang på en bakgata, så mätta och nöjda inväntar vi nu tåget.
Det känns redan tomt, innan han ens har klivit ombord, åkt iväg, och jag ensam står kvar på perrongen med blicken fäst vid tåget, tills bara en liten prick i fjärran syns av det. Bara jag, ensamheten och saknaden kvar.

Tidig morgon, ja för att vara jag alltså. :)

Ska köra min dotter till ett läkarbesök i Ängelholm.
Jag är lite svårmodig inuti. Det händer ibland, men jag antar att jag skakar det av mig, någonstans efter vägen.
Min yngsta son ska åka hem idag, och det känns alltid i hjärtat..

Men på torsdag får jag besök igen :))