Det är dags att släppa dej fri, imorgon går du över regnbågsbron, springer över vidsträckta gröna vidder, och där står Becky med sin gråa nos och väntar på dej, min pappa vinkar från en gammal eka med ett metspö i handen, och allting andas frid.

Sommarvärme och nyskördade rabarber.

Kaffe och paj i idyllen, omgivna av allt det gröna.

En åldrande rottweiler. Åren har både hunnit ifatt och sprungit ifrån honom. Vi har upplevt mycket tillsammans under 11 långa år. Han står med en fot i mitt förflutna, och en annan i nuet. Någonstans på vägen där, blev jag den jag är.

Jag lever min dröm, i en ljusgrön idyll. En av mina drömmar, ty jag har flera kvar. "Det bästa har inte hänt ännu"

07:20, sträcker på mig, yrvaken, famlar efter telefonen, vill se vad klockan är. Två överlyckliga aussies, överallt bara tassar och mjuka pälsar, viftande svansar. Välkommen till min morgon, den bästa.

Trätrappan under mina fötter, knarrande trappsteg, golvet som är kyligt, mina sinnen är vidöppna i morgonljuset.

Barfotafötter, tassar ut i det daggvåta gräset som solen ännu inte hunnit värma upp. Fågelkvitter, sol, en mugg zoegas, själva essensen av livet ryms i ögonblicket.

Öppnar dörren till hönshuset, lyckliga fåglar flaxar ut i solljuset. Idyllen är komplett.