Neah är min drömhund, hon följer ständigt vid min sida, och stannar jag, lägger hon sig tätt intill mig.

Vi har mindfulness i skogen. Djup avslappning och meditation.
Jag befinner mig utanför huset i en annan tid, en annan dimension, och jag öppnar dörren, räcker ut handen åt flickan, hon med det numera avklippta håret och den trasiga själen. Hon fattar den, kliver in i min bil och min värld, tillsammans åker vi därifrån i en tidsresa, och hon får all min kärlek, all den kärlek hon är värd och borde ha fått, men som fattas henne som ett djupt sår i själen.

Sen går vi hemåt, genom regnet.