Skogen..

Magisk promenad genom dunkla mossmarker. Det blommar i blåbärsriset och en loms ödsliga rop hörs över markerna.

Sökruta, och nu lite svårare. Jag gömmer godiset under löv och barkbitar. Hundarna klarar det galant, till och med den gamla uråldriga kloka. Luktsinnet är det inget fel på.

På en stubbe i skogen.

En fin avslutning på en bra dag.

Neah vaktade hönsen och Noah vilade nöjd i fåtöljen.

Hemkommen från Ängelholm, efter psykologen och sen inköp på Ica, sjönk jag trött ner i soffan med en mugg kaffe.

Dottern hämtade posten och i lådan låg en present till mig. Bara sådär.. :))
Åh tusen tack du underbara!!
Bästa presenten.

Dagens samtal handlade till stor del om att jag måste acceptera min enorma trötthet, lyssna på kroppen och låta den vila så ofta den behöver.
Jag har svårt för det, oerhört svårt, jag vill alltid pressa mig själv lite till, och under alla år har jag alltid klarat så mycket, men nu går det inte alls längre, jag blir utmattad och helt slut av absolut ingenting, även sådant som jag tycker är roligt och älskar att göra, det gör mig nedstämd. Men det är väl bara anpassa sig och inse att det är så här det är nu.