I skogen med mina följeslagare om kvällen. Isande kall vind, jag fryser trots alla lager med kläder.

Lyckliga hundar, mjuka tassar mot mossmarkerna, en sol utan värme, fåglarnas rop mellan träden.

Den lilla flickan gör oss sällskap idag, hon ler mot mig och snurrar runt så att det långa vackra håret lyfter i vinden. Hon har ljuset i ögonen igen, blicken är full av liv, och de runda kinderna är rosiga av kylan. Snart är det dags att släppa taget om henne, låta henne gå. Men inte än, inte riktigt än, jag behöver henne fortfarande.

När vi kommer hem börjar det snöa. Stora flingor faller från himlen, och allting blir ännu kallare.

Jag ska snart tända kaminerna i dotterns hus, elda på lite inför natten som kommer. Sedan väntar hönsen, och hundarna.

Kroppen var lite mindre tung idag, och det gick lättare att gå. Det blir långsamt lite bättre för var dag som går, till helgen är jag förmodligen som vanligt igen.

#flickaniskogen #hundar #aussie #älvan #valparna #skogensälva

Inatt sov jag, med öppna fönster och på melatonin. En iskall natt, under dubbla täcken, med drömmar av glas.

När morgonljuset silade in genom fönstret, vaknade jag och kände mig utvilad.

Huset var iskallt, men kaffet starkt, och jag satte på värmen igen och avnjöt mitt kaffe i tystnad och ensamhet. 

Idag är det lika isande obehagligt kallt ute, som det var sommarskönt igår, trots att solen lyser för fullt därute.

Jag eldade två brasor i kaminerna inne hos dottern, sen åt jag sill och ägg till sen frukost, nästan lunch.

Neah höll mig sällskap till morgonkaffet i soffan, Noah fladdrade runt ute på gården i blåsten och letade efter fanstyg att hitta på. 

Xhuset, eller nu är jag ju tillbaka igen så nu får jag väl sluta kalla det för xhuset och nämna det vid dess rätta namn, stenhuset.

Stenhuset är dammigt, eller luften här känns på något sätt tjock och stillastående, full med damm. Det kliar i ögonen och halsen, näsan blir täppt, och jag hade samma problem förra gången jag flyttade in och huset hade stått tomt och kallt en längre period.

Jag vet inte säkert, men tanken för mig till hur det känns att kliva in i en dammig miljö, ungefär som i hönshuset när hönsen far omkring i spånet så de där fina mjölliknande dammet yr i luften, och det blir jobbigt i hals och ögon. Så idag håller jag på och storstädar huset, dammsuger uppe på takbjälkar(också ett jäkla jobb) och väggar, har öppnat upp fönster som står på glänt hela tiden, och sen en liten paxfläkt i köket som står på och drar ut luft så att det blir lite cirkulation här. 

Hoppas på förbättring efter detta.

Vi gick ut i skogen, in mellan stammarna och försvann i allt det gröna.

Tröttheten var rent fysiskt påtaglig, och benen kändes tunga. Ungefär halvvägs stannade vi och jag sjönk ner i mossan, sträckte ut mig raklång och blickade upp mot himlen.

En lång stund förblev jag liggandes så, innan vi sen gick vidare. Den förlamande tröttheten ville inte släppa sitt grepp om mig, och jag  tvingade mig själv att sätta den ena foten före den andra på ren vilja, tills vi kom fram till vår plats i skogen. En ny paus, återigen bara trädtopparna och himlen ovanför mig. Jag blundade, lät skogens energier strömma igenom mig, ge mig kraft, läkande, helande.

Stella var ute när vi kom hem. Jag hade lämnat dörren öppen åt henne, så hon skulle få prova på om hon ville, och det gjorde hon.

Jag tog in valparna i andra huset och när jag kom ut igen hade Stella gått in i mitt hus och lagt sig i min säng.

Noah älskar katten, men ibland är han lite för på, och som min son säger: Han borde  faktiskt kunna hälsa på katten utan att slicka på henne varje gång   

Dessutom hittar han på att helt plötsligt jaga henne när hon kommer gåendes över golvet. Inget aggressivt alls, men jag tycker inte om eller accepterar det beteendet mot katten, så då får man hejda Noah lite.

Samlar kraft, städar hos hönsen. Byter plats i hönshuset, till ett större utrymme åt dem.
Det var tyvärr nödvändigt just idag då det började bli ganska smutsigt hos dem.

Solen skiner, termometern visar 16 plusgrader ute.
Sommarfeeling blandat med den stora tröttheten.

Satt på en diskmaskin inne hos dottern, tänt en brasa tidigare på morgonen och drivit kylan på flykten.

Flyttat värmelampan och dragit om sladden till den.

Lite mer zoegas och en stunds återhämtande av krafterna, sen till skogen med hundarna.

#hönshuset #hönseriet #aussie #australienshepherd #sussex #höns

God morgon!
Igår var jag så trött att jag höll på att bryta ihop fullständigt och hjärnan gick på högvarv så nattens sömn blev dålig. Klockan två låg jag vaken och var så trött att ögonen sved, jag ville inget hellre än att få sova, men hjärnan kunde inte koppla ner. Nu får jag nog ta hjälp ett tag av läkemedel.

Jag är ju långtidssjukskriven på grund av flera olika saker som jag inte går in på här, men ett av dem, de allra "mildaste" faktiskt, är fatigue, hjärntrötthet, vilket inte är så "bara" det heller egentligen.

Det är som om hjärnan saknar filter, allting går rakt in i mig och jag kan inte sålla stänga av, eller värja mig mot alla intryck, vilket gör att jag fort blir trött och utmattad, och måste dra mig undan.

Jag är väldigt ljudkänslig och får lätt huvudvärk. Att följa mina rutiner med sömn och mat är extremt viktigt för att behålla balansen.
Om jag inte lyssnar på kroppen, så blir jag fort nedbruten, utmattad, grinig, mina sömnproblem eskalerar och jag blir som en dement person i huvudet. Glömmer saker, rör ihop allting, och blir nedstämd.

Sista veckan har blivit för mycket för mig, oavsett hur trevligt jag tycker det är med besök, och jag är nu exakt där jag inte vill vara. Slutkörd.

Det som är svårt är att mina handikapp inte syns utanpå, vilket lätt kan förleda människor att tro att jag är frisk. Sen är det också svårt tror jag att förstå hur oerhört handikappade det faktiskt är när man inte upplevt det själv.

När min bästa vän kommer på besök med sina barn och långnos, brukar hon stanna max två dygn, även om jag säger att de gärna får stanna längre, för hon känner mig så väl och hon vet vad jag klarar av. Så det är inte att hon inte vill stanna längre, det är av omtanke om mig.

Jag tycker jättemycket om att få besök av alla trevliga människor som finns i mitt liv och min omgivning, fantastiska, underbara, snälla, hjälpsamma och fina. Men tyvärr orkar jag inte så mycket som jag skulle önska, och kanske hoppas på ibland.

#hjärntrötthet #osynligthandikapp #fatigue #utmattad

God morgon!
Solen lyser och det ser ut att bli en fin dag.

Fortsättning följer...

Eftersom jag har huset fullt, och ikväll kommer fler, så hinner jag inte skriva så mycket just nu.

Nu är vi på golfbanan.

Skogspromenader, hundar, höns, god mat, alldeles, för mycket :) mat alltså, men gott.