En dag på gården i solen, stillhet över allting.
Dottern och jag i varsin solstol, sovande hundar i skuggan, en katt ute på äventyr, och höns som utforskar världen utanför hönsgården.

Kaffe och krabbelurer, eller som min gamla pappa kallade dem när vi var små, sockerplättar. Det blev lite rolig form på dem, men de smakade gott.

På kvällen när det blivit lite svalare, gick vi ut i skogen, och idag höll sig Neah hos oss hela tiden, och jag hade lite extra koll på henne.

Sista veckorna har jag sett hjärtan överallt.
Ett omen? Ett gott tecken? :)

[Bild]

Fick en bild av min bror idag. Min dotter och min gamla schäfer, för evigheter sedan. I en annan tid, ett annat liv, och åren som går.

God morgon!
Jag hade svårt att somna igår, var alldeles för uppstressad inuti efter incidenten med Neah.

Så hördes tassande steg i trappan, och Neah kom upp, lade sig tätt intill mig i sängen, och efter bara någon minut, kom även Stella.
Med de små kattassarna trampandes mot min rygg, och till ljudet av hennes spinnande, somnade jag och sov som ett litet barn.

Morgonen började sedan vid sex. Fågelsång, sol och kyla. Noah tittade in genom fönstret, och Stella vågade sig ut genom ytterdörren den här gången. Framsteg.

Idag har jag öppnat dörren till hönsgården, och låter dem ströva fritt på tomten under Neahs vaksamma blick. Noah gick fram som en ångvält, for in genom hönsluckan och vettskrämda fåglar flög överallt. När jag fick tag i honom låg han på en höna som skrek i högan sky. Han hade inte på något sätt skadat henne, men han är så klumpig och burdus i sin nyfikenhet och van vid tåliga Stella. Hade önskat att någon av tupparna hade nypt till honom, men inte då. Så det blev koppel för hans del.

#hundochhöns #Neahvaktarhöns #sovamedkatten #Stella #jagahöns #kattatt

Vi gick en av våra vanliga rundor på kvällen, dottern, jag, valparna och Lilly.

Kvällen var magisk, ljummen och solen gick långsamt ner mellan träden. Allting andades frid.

När vi kom fram till det lilla kalhygget, mitt ute i ingenting, slog vi oss som vanligt ner på varsin stubbe och njöt av kvällssolens ljuvliga strålar.

Hundarna busade runt, for in bland buskar och små granar, jagade varandra och hade kul. När de kom ur sikte kallade jag som vanligt in dem på en gång, och som två projektiler infann sig Noah och Lilly vid min sida, men inte Neah.
Jag ropade igen, och valparna är riktigt duktiga och lydiga på inkallning, så jag kände direkt att något var fel och började leta efter henne samtidigt som jag ropade hennes namn.

När en kvart hade gått utan ett enda livstecken, slog paniken till med full kraft, och mitt inre frös till is. Jag såg framför mig hur ett vildsvin skadat henne, att hon fallit ihop och dött tvärt av något hjärtfel, att hon fastnat med selen och inte kom loss, eller det värsta av allt och min stora skräck, att någon skulle ha tagit henne (även om det är ytterst orimligt, ute i ingenstans i skogen där knappt några människor bor)

Jag VET att jag överreagerar, jag gör det när de gäller mina hundar för de betyder så oerhört mycket för mig, ja de betyder allt, och en inte ens 5 månader gammal valp försvinner inte bara sådär, det har jag aldrig varit med om.

Vi ropade och letade, när 40 minuter hade gått sa jag åt dottern att sitta kvar där ifall Neah skulle komma dit, så började jag gå hemåt med Noah för att se om hon kanske hade sprungit hem.
När jag kommer ut ur skogen och gått en bra bit på grusvägen ser jag min dotter komma efter mig med Lilly. Hon har fått panik och kan inte sitta kvar ensam i skogen. Jag blir vansinnig på henne, beordrar henne att gå hem själv då och leta efter Neah, sen tar jag stackars trötta Noah och går tillbaka igen, samtidigt som jag ringer till polisen för att göra en anmälan och se om de fått in någon Neah. Då har de gått en timme.

Då ringer dottern. Neah står hemma vid carporten och väntar vid min bil. Dörren till gården är ju stängd. Hon verkar lite rädd men i övrigt oskadd.

Jag småspringer hem med stackars Noah som börjar se trött ut vid det här laget, men är så lydigt följsam, alltid vid min sida.

Och där är hon, helt ovetandes om uppståndelsen hon orsakat inuti mig. Jag lyfter upp henne, kramar henne, borrar in ansiktet i hennes mjuka päls som doftar av skog. Känner mig tacksam. Förstår inte vad som hände. Hon måste ha blivit rädd för något djur och sprungit hem i panik. Glad ändå att hon gick hem och väntade...

Noah väckte mig halv sex, och sen trodde han att min säng var en enda stor lattjolajbanlåda (jäkligt märkligt uttryck, undrar var det kommer ifrån, stenåldern då jag föddes kanske :)) som han skulle härja runt i med syrran, vilket renderade i förvisning till nedervåningen, och sedan sov jag vidare en dryg timme.

Neah är morgontrött som jag.

Just nu befinner jag mig i Ängelholm på Am sushi and coffebar. En 12-bitarsmeny som min bästa vän bjuder på.

Morgonen var vacker och solig, och nu är det dessutom varmt också. Ska alldeles strax köra hemåt igen. Idag har jag tvingat dottern att ta hand om hundarna när jag är borta.

Vi har varit i Örkelljunga idag, och sen till Markaryd, för givetvis var bravecto slut på apoteket i Örkelljunga.

Sen har vi varit i skogen, fast idag var alla trötta, förmodligen för att det var 19 grader varmt ute i skuggan, och hundarna är nog mer av modellen som gillar kyla.

Jag älskar värme :) och njöt i fulla drag.

Tre hundar får lätt plats i buren.

Fast hundarna gjorde fula miner :)) ha ha.

Nu hoppas jag på lite sömn inatt. Det har varit aningen stökigt de sista nätterna.

Vaknar till minusgrader och sol som så många andra morgnar nu.
Alldeles för tidigt, klockan är 05:35 och Noah tycker det är dags att gå ut.
Inatt har han inte gjort något inne i alla fall.

Nässelsoppan som jag lagade själv igår, för första gången i mitt liv, blev jättegod.
Billigt, nyttigt och gott, det blir fler gånger, och det passar min ekonomi förträffligt..

Igår gjorde jag klart med bilburen, och så här bra blev det. :)
Hundarna fann sig tillrätta med en gång, och sov avspänt med gott om plats. Han som sålde den sa att det varit många och tittat på den, men som inte hade fått plats med den i sina stora bilar. Tänk att en crazydoglady med en liten skoda octavia skulle lyckas då :))

Igår hjälpte jag dottern med det ekonomiska som vanligt varje månad, och som vanligt krånglade allting. Bläcket i skrivaren tog slut, pappret fastnade, och ett papper vi verkligen behövde saknades, jag laddade upp på nytt på skrivbordet i datorn, men sen gick det inte att hitta bilagan när jag skulle infoga den.

När jag till slut fått ordning på det mesta var klockan efter nio och jag var helt slut, min hjärna hade sagt upp sig för länge sen och var redan temporärt bortkopplad. Jag hatar allt pappersarbete. För mig är det värre än ett maratonlopp.

Noah är full med fästingar varenda dag, och nu måste jag åka till apoteket och hämta ut dyr medicin mot dessa och dessutom hämta ett nytt papper på kommunhuset eftersom vi inte kunde hitta pappret igår hur vi än letade.

Natten blev stökig, Stella gick ut och in genom fönstret flera gånger, och Noah gnällde vid fyra, och då jag gick ner för att släppa ut honom, hade han redan kissat två pölar och bajsat en jättehög på golvet. Suck. Ingen diarre eller så, och han gnällde EFTER att han redan gjort på golvet, och dessutom rastade jag honom vid tio så bättre än så kan han faktiskt hålla sig. Nean kan sedan dag ett. Hon gör aldrig inne.

Lyckades somna om vid halv fem, och sen redan kvart i sex skulle Noah ut igen, medan Neah gäspade och inte hade rört sig ur sängen sedan föregående kväll. Noah driver mig till vansinne ibland, för någon sekund, med sin Adhd-liknande rastlösa energi, särskilt på natten, tidiga morgonen.

Släppte ut honom på tomten, och när jag tittade ut en stund senare hade han slitit sönder en stor säck med spån. Story of my life..

Tog en koppelrunda med Johnny och Neah, solen lyste och det var varmt som en sommardag. Noah "destroy everything" blev lämnad hemma med Lilly som barnvakt. Märkligt nog hade han vare sig bitit sönder eller ätit upp något när vi kom tillbaka.

Johnny badade och drack ur den lilla bäcken. Den som min Grånos alltid älskade att bada i.

Nu har jag plockat nässlor. Ska göra soppa till middag.
Stella har återigen gått ut via mitt sovloftsfönster, och nu är hon inte längre rädd att gå in. Det gläder mig verkligen att hon nu känner friheten men ändå tryggheten att komma in igen, bara hon slipper ytterdörren för det verkar vara läskigt.

#nässlor #hundliv #djurliv #livetpågården #cirkusskogsälvan

Vadå katten? Nej den har jag inte sett. /Neah.

Idag är Stella med hundarna hela tiden. De sover tillsammans, ligger bredvid varandra i soffan osv ibland ligger de till och med PÅ katten, och hon säger ingenting. Hon måste vara oerhört tolerant.

När jag tog en dusch gjorde Noah mig sällskap genom att helt enkelt kliva in i duschen och stå kvar där hela tiden. :))
En fascinerande hund som gillar att duscha.

Men först tittade han in bakom draperiet, och såg så söt ut att jag nästan dog sötdöden.