Neah, min älskade lilla Myra. Hon följde med mig in i hönshuset ikväll för utfodring av alla 14 fjäderfän :)

Hon står där, mitt bland alla hönsen, omringad, och de trängs för att komma först till godsakerna vi har med oss. Inte ett ljud från Neah, hon bara står där, lugn, vänligt nyfiken och nosar lite försiktigt på närmsta höna.

Hönsen själva är fullkomligt obekymrade av hennes närvaro. De är vana vid hundar vid det här laget.

Neah är en väldigt speciell men alldeles underbar hund. Det tar lite tid att lära känna henne, men när hon släpper in dig så visar hon sitt rätta jag, och det är wouv.

I skogen med mina följeslagare om kvällen. Isande kall vind, jag fryser trots alla lager med kläder.

Lyckliga hundar, mjuka tassar mot mossmarkerna, en sol utan värme, fåglarnas rop mellan träden.

Den lilla flickan gör oss sällskap idag, hon ler mot mig och snurrar runt så att det långa vackra håret lyfter i vinden. Hon har ljuset i ögonen igen, blicken är full av liv, och de runda kinderna är rosiga av kylan. Snart är det dags att släppa taget om henne, låta henne gå. Men inte än, inte riktigt än, jag behöver henne fortfarande.

När vi kommer hem börjar det snöa. Stora flingor faller från himlen, och allting blir ännu kallare.

Jag ska snart tända kaminerna i dotterns hus, elda på lite inför natten som kommer. Sedan väntar hönsen, och hundarna.

Kroppen var lite mindre tung idag, och det gick lättare att gå. Det blir långsamt lite bättre för var dag som går, till helgen är jag förmodligen som vanligt igen.

#flickaniskogen #hundar #aussie #älvan #valparna #skogensälva

Inatt sov jag, med öppna fönster och på melatonin. En iskall natt, under dubbla täcken, med drömmar av glas.

När morgonljuset silade in genom fönstret, vaknade jag och kände mig utvilad.

Huset var iskallt, men kaffet starkt, och jag satte på värmen igen och avnjöt mitt kaffe i tystnad och ensamhet. 

Idag är det lika isande obehagligt kallt ute, som det var sommarskönt igår, trots att solen lyser för fullt därute.

Jag eldade två brasor i kaminerna inne hos dottern, sen åt jag sill och ägg till sen frukost, nästan lunch.

Neah höll mig sällskap till morgonkaffet i soffan, Noah fladdrade runt ute på gården i blåsten och letade efter fanstyg att hitta på. 

Xhuset, eller nu är jag ju tillbaka igen så nu får jag väl sluta kalla det för xhuset och nämna det vid dess rätta namn, stenhuset.

Stenhuset är dammigt, eller luften här känns på något sätt tjock och stillastående, full med damm. Det kliar i ögonen och halsen, näsan blir täppt, och jag hade samma problem förra gången jag flyttade in och huset hade stått tomt och kallt en längre period.

Jag vet inte säkert, men tanken för mig till hur det känns att kliva in i en dammig miljö, ungefär som i hönshuset när hönsen far omkring i spånet så de där fina mjölliknande dammet yr i luften, och det blir jobbigt i hals och ögon. Så idag håller jag på och storstädar huset, dammsuger uppe på takbjälkar(också ett jäkla jobb) och väggar, har öppnat upp fönster som står på glänt hela tiden, och sen en liten paxfläkt i köket som står på och drar ut luft så att det blir lite cirkulation här. 

Hoppas på förbättring efter detta.